Tillverkning

Fårullen från gotlandsfåren, gotlandsullen kommer från olika gårdar med får i mellansverige. Fårullen från merinofåren köps in från ett karderi i england, som i sin tur köper in ullen från gårdar med välmående välhanterade får.  Alpackaullen kommer  från Ljusfallshammar.

All ull är så olika! Ingen ull passar till allt, men det finns någon ull som är perfekt för varje ändamål. Och så finns det ull som inte tovar ihop sig alls! Alpackaullen är extremt mjuk och varm. Den använder jag till innerstövlar och insidan av kängorna. Ullen av gotländska pälsfår tovar väldigt bra.  Den ger en perfekt stadga och samtidigt lagom mjukhet till sadelpaddarna. Jag gjorde ett tiotal olika paddar i olika sortes ull innan jag insåg att det bara var gotlandsullen som gav de bästa paddarna!  Om jag vill ha någon annan färg än vitt eller grått lägger jag på ett yttersta lager av detta tex ull av bruna värmlandsfår om jag vill ha en brun yta.

Från toveriet. Det  är från vänster, sköljbalja, varmvattenkokare och värmekamin.

Kardning

Vad jag än ska tova för något måste ullen först av allt kardas. Man så att säga kammar ullen så att alla fibrer lägger sig åt samma håll. Innan man lägger ullen i en kardningsmaskin eller på handkardorna måste man antingen värma ullen rejält eller tvätta den. Detta för att ullfettet, lanolinet ska bli mjukt och följsamt. Om lanolinet är kallt blir det hårt och stelt, vilket gör kardningen svår och det blir ett dåligt resultat. Ju varmare ullen hålls när man kardar desto lättare går det och desto bättre resultat. Alternativet är att tvätta ullen innan kardning så att lanolinet helt försvinner. Jag brukar värma ullen på en kamin.  Kardningen är för de flesta av oss småhantverkare ett drygt moment. Man kan också välja att köpa in färdigkardad ull från ett spinneri eller ett karderi.

 

Kardning samt kardad grå ull av gotländska pälsfår och kardad brun ull av värmlandsfår. 

Tovning

När man tovar lägger man ut ullen i olika lager. Ett lager med fibrerna i ullen åt ena hållet och nästa lager med fibrerna åt andra hållet. På så sätt tovar ullen bäst ihop sig. Varmvatten tillförs efter varje lager. Sedan lägger man ut så många lager tills man är nöjd med tjockleken. Man får räkna med att det blir ännu tjockare i valkningen, då ullen drar ihop sig. Kan vara lite klurigt att beräkna rätt tjocklek från början. Vill jag ha något mönster eller färg lägger jag på det som översta lager. Om jag bara ska göra något enkelt platt, tex ett sittunderlägg, viker jag upp kanterna när jag är klar med uppläggningen av ullen. Sedan tovar jag med varmvatten och rejält med såpa. Jag för mina händer mjukt och försiktigt med cirkulerande rörelser över mitt tovade verk. Efter hand som ullen fäster tar jag i med kraftigare cirkulerande rörelser. Om jag ska tova något som har en form, ex vantar, tofflor, kängor, en hatt eller vad som helst, lägger jag i en tyg eller pressenningsmall som jag tovar runt. Se bilderna nedan.

 

Valkning

När man har tovat klart ska ullen valkas. Man bearbetar ullen med varmvatten, rörelse och tryck så att fibrerna drar ihop sig med varandra. Om det är hårdvalkat varvar jag varmvatten och kallvatten. Temperaturskillnaden får ullen att dra ihop sig ännu mer. Om det är ett lite tjockare stycke får valkningen också de undre lagren av ull att fästa ihop med de mittersta och det övre så att det blir ett sammanhängande stycke. Valkningen får det tovade att krympa, vilket gör att man måste räkna med krympmånen när man från början lägger ut ullen på bordet. Ju mer man valkar desto hårdare och tjockare och mindre blir det. Kängor valkar jag extremt mycket för att de ska hålla formen när man använder dem. En filt valkar jag så lite som möjligt för att den ändå ska hålla ihop. Den vill jag ju ha mjuk och smidig!

Oavsett om jag ska göra något platt eller format börjar jag med att rulla in det tovade i ett tygstycke som jag rullar under tryck fram och tillbaka. Ett tjockare stycke kräver mer kraft än ett tunnare. Jag vänder det tovade fyra gånger så att valkningen blir jämn. På platta alster avslutar jag med att bearbeta ytan med en brädbit så att den blir jämn och fin. Tofflor, kängor och andra formade alster bearbetar jag sedan mot en valkbräda tills de får rätt hårdhet, storlek och form. Se bild nedan. Sist av allt ska såpa och resterande skit sköljas ur det som du har tovat. En del saker, som tofflor, kan man även ta tvättmaskin till hjälp att valka. Det kan dock krävas en omgång misslyckade tofflor innan man vet riktigt hur mycket som händer i just sin egen tvättmaskin.

  

Känga i storlek 39. Det behövs rejält med krympmån för att kängan ska bli stabil att gå i.